Manifest

Klimatförändringarna följer på avskärmning från naturen. Människa och natur, politik och medborgare, produkt och producent. Alla skiljs de åt i våra samhällen. Från bondgård till tallrik och produktion till konsumtion är stegen för långa och för många. Länders gränsdragningar bidrar också till att egna intressen vinner över global solidaritet. Trots att vi är mer sammankopplade i vissa hänseenden är vi fortfarande fundamentalt skilda åt.

Klimatförändringar kapar band. Sociala klyftor ökar, sårbarheten och skuldbördan likaså. Lösningarna från världssamfundet blir återkommande en både beprövad och hållbarhetsmässigt kontraproduktiv metod. En liten minoritet får ännu mer makt i samma ekonomiska labyrint som skapade klimatkrisen. Murar byggs för ekonomiska vinster som erhålls när naturresurserna överutnyttjas. Naturen uppfattas som något som behöver bemästras och tyglas. På utsidan av murarna lämnas de kvar som inte kan ta sig in själva. Vi ska inte använda samma artilleri mot det monster som vi själva skapat med hjälp av samma vapen.

Lösningen stavas samarbete. För oss är sambanden tydliga mellan COP15 och COP21, de människor vi känner och de vi kommer träffa längs resans väg. Dansk vindkraft, tysk kolkraft och delegaterna i Paris. Vi ska koppla samman dem med den snabbväxande folkrörelsen som nu stöttar kampen mot klockan. I Paris kommer vi utgöra några av rösterna bland miljontalet andra. Varje centimeter av vår resa drivs av vår relation till naturen. Vi rör oss framåt, vi är starka, vi är många och vi har ett gemensamt mål. Nästa anhalt är Paris men vi nöjer oss inte där. Resan har bara börjat. En revolution är i antågande. Allt kommer att förändras.